Imorgon ska jag på planeringsdag med jobbet på stadshuset. Clara ska gå en annan tid än vanligt på föris och F ska lämna Anton hos bästa Elin där han ska få leka medan föräldrarna jobbar.
I och med planeringsdagen så inser jag nu att det är mindre än 2 månader tills jag ska börja jobba igen, jag har nu i slutet av maj varit hemma i ett år. Det här året har gått så ruskigt fort! Klart att det ska bli kul att börja jobba igen och få umgås med fler vuxna, även om det är mest barn i mitt yrke. Jag trivs jättebra på jobbet och tycker ju att jag har ett så roligt jobb. Men jag kan inte låta bli att känns liite ångest ändå, mina småttingar som jag är med nästan jämt. Nu i höst ska de vara på förskolan allt mer, F ska dock gå ner och jobba 60% under ht så han får mysa och leka mer med våra góungar. Vad jag kommer att sakna dem. Nu är det bäst att njuta maximalt av den hemmatiden som återstår.
Det är ju såå underbar att få vara hemma med sina älsklingar, just nu vill jag aldrig börja jobba igen. Men den dagen kommer för mig också så småningom, men det vill jag inte tänka på nu. För mig är det sista barnet så det känns extra tungt :(
SvaraRaderaMan får njuta extra så länge det varar :)
Barnen verkar ha mycket skoj i sitt fina lekrum.
Hos oss har väggen till utbygget äntligen försvunnit :)
Kram Caroline