Snart advent och slut på tiden i förskoleklassen

Hej och hå, vad veckorna rullar på. I förskoleklassen "rimmar och ramsar" vi massor så jag blir väl lite störd kan jag tro. Har suttit och kikat runt här i bloggvärlden en snabbis och blir påmind om att det snart är advent och att jag (vi) också måste få till någon slags stämning i huset. Jag tvättade förvisso fönstren uppe i helgen som var och barnen fick röda gardiner men längre än så har jag inte kommit. Kanske ska fixa lite pepparkaksdeg (läs köpa) och baka pepparkakor någon dag, en sats lussedeg vore väl kanske också på sin plats.

Idag var min kollega tillbaka på jobbet så snart ska jag återgå till min vanliga tjänst. Dessa tre månader har verkligen varit så berikande och roliga så jag tycker att det gick lite för fort nu på slutet. Speciellt idag när det blev så verkligt allting. Känns ju som att dessa gòungar är "mina" nu, men jag får släppa tagit om dem och göra de barnen i den andra gruppen till "mina" också. Barnen jag har idag, i förskoleklassen, kommer jag ändå att träffa varje dag. Vilka dubbla känslor man kan få när man faktiskt trivs riktigt bra med den tjänst man har men också trivs riktigt bra med något nytt man får prova på.

Livet dansar vidare, så dra på dansskorna och häng med!
Eller ta av dig dem och dansa barfota.

Lyckan att få bli moster

Igår var en omtumlande dag. Lillasysters vatten gick i lördags kväll och värkarna startade. Efter en ganska långdragen förlossning som kunde ha slutat i snitt kom världens finaste Elise igår den 4:de november kl 16.37.

Överlycklig moster med knappa två timmar gamla Elise.

Jag och Clara (som förövrigt sagt att det varit en Elise i magen hela tiden, hon har inte tvekat en enda gång) fick åka upp och träffa underverket redan igår kväll.

Jag har blivit moster Linda!

Moster för första gången och det känns fantastiskt. Att även få lyckan att ha den lilla familjen i grannhuset är enorm! Clara, Anton och Elise kommer att ha så mycket roligt ihop och frågan är om de inte kommer att växa upp mer som syskon än kusiner.

Jag är så väldigt stolt över lillasyster och hennes man, de gjorde ett fantastiskt jobb!

Stolt är jag också över att få vara Elises moster, och självklart Clara och Antons mamma! Jag svämmar över av kärlek till dessa fina barn just nu. Vi längtar tills de kommer hem och hoppas på imorgon.

Välkommen till världen älskade unge!