Jag har nyss varit och lämnat Clara på föris, hon ska gå 9-14 nu när jag är sjukskriven och F jobbar. Det känns himla märkligt att sitta här hemma och ingen Clara är här. Men jag måste vila nu och det ska jag göra, bara plocka lite i köket och dona. Sånt som man inte alltid hinner med annars, sen ska jag ta min bok och lägga mig på soffan, leta efter den där listan vi hade till BB väskan med Clara, på den har jag skrivit upp också vad som var onödigt att ha med sig osv. Kanske börja packa den lilla väskan också? Den här gången ska vi ha med filmkameran så att jag kan få se efteråt hur det var, för hur det än är så är man så fokuserad just i stunden av födandet att många detaljer glöms bort även om det stora hela koms ihåg. Det blir spännande att ha.
Sitter och klurar på om jag ska lägga upp ett inlägg om knodden, som jag skrivit, vem h*n kan tänkas vara och om namn. Har inte bestämt mig än får se hur det blir, skulle behöva lite tankar om olika namn, vi har ju ett som vi tänkt länge men sen finns det några till som vi gillar. Kan ju vara så att när h*n väl kommer så ser vi att det är en O eller inte men era tankar kan ju hjälpa.
Nä hur var det nu, lite dona och sen vila.
Ha en underbar dag!
Åh ja, det vore ju såklart jätteroligt om ni kom hit, men vi kan lika gärna komma till er :) Hur mår du nu, om du har ont är det ju kanske inte så kul att åka bil långt? Saknar er iaf, så på nåt sätt ska vi ses snart! :) Njut och vila nu! Kram!
SvaraRaderaKom ihåg vad jag sagt, nu är det soffan och praliner som gäller!
SvaraRaderaKramar!
Barbro o Micke
Egentligen hoppas man ju alltid att allt ska bli klart med en gång, men hur roligt vore det om allt blev klart på en gång? Vad ska man då göra? Bara njuta kanske hehe. Men de är ju kanske de små projekten som är roligast. Gräsmatta, altan, infar osv får gärna gå fort.
SvaraRaderaVad skönt för dig att vara ledig nu. Det är ju inte lång tid kvar. Jag själv har packat väskan med det jag tror kan behövas. Och i skrivandets stund knölar bebisen runt som bara den. Helst under revbenen, aj. Det känns liksom lite trångt. Men mysigt med livstecken.
Klart du ska skriva ett inlägg om knodden. Visst är det svårt med namn. Vi har två tjejnamn och två killnamn så nu fattas bara spänningen med att se vad det blir.
Kram Josefin