Att nästan vara framme

Ni vet känslan man har om man sitter på tåget och har en lång resa framför sig på kanske en sex timmar, i början går det bra, det rullar på, man slumrar lite, läser i en bok, tar en fika och kanske sover lite till. Sen, när du börjar närma dig din slutstation, går de sista 20 minutrarna innan tåget är framme på något märkligt vis väldigt sakta. Du vet att snart är jag framme, du vrider och vänder på dig, vill vara beredd att stiga upp men inte stiga upp för tidigt. Du känner men åhh nu måste vi ju vara framme snart.

Bilden lånad från google.

Precis så känns det nu i den här resan, det är bara det att än så länge har vi inte ens datumet utsatt för besiktning vilket gör att vi inte vet när den här delen av husresan tar slut och vi får flytta in. Jag tycker att det är jobbigt, jag vill in NU jag vill pyssla och göra fint inför advent och jul och sen nyår. Det blir inte nu men förhoppningsvis om två veckor. Idag har jag spikat spröjs på vissa av fönstren på huset, de flesta nere är klara tyvärr, har vi fått en felleverans vilket gjorde att fönstren uppe inte kunde göras och de var egentligen min prio ett eftersom alla golv uppe är lagda, alla väggar som målaren ska göra är klara sånär som på den höga där trappen ska vara. I badrummet är väggarna fogade och golvet är lagt. Allt detta göra att övervåningen i princip är färdig! Wowkänsla på det men tåget är ändå inte riktigt framme än.